Det finns tankar om att förlägga ett kärnkraftverk i Valdemarsvik.
För 40 år sedan hade man fullt klart för sig att kärnkraften medför mycket stora risker. En härdsmälta kan göra en hel kommun obeboelig för oöverskådlig framtid. Transporter till och från av radioaktivt material är ju också en stor risk liksom den olösta frågan om slutförvaring.
I ett framtida krig som ju numera inte framstår som osannolikt längre utgör kärnkraftverken prioriterade mål.
Det verkar som om de enda problem som man ser med kärnkraften är av estetisk natur, precis som med vindkraftverken där somliga inte kan stå ut med åsynen av dem knappt skönjbara vid horisonten.
För att minska det problemet förordar man små, så kallade modulära SMR reaktorer som för tankarna till tvättmaskinstorlek. I själva verket är de runt 200x40 meter och det är inte vad jag skulle kalla små, men allt är ju relativt som det heter.
Man hävdar envist att det enda som ger planerbar elproduktion är kärnkraft men man glömmer gärna att sol och vind kan ge vätgas som kan lagras, och pumpkraft där vattenkraftmagasin återfylls med sol och vindenergi på ett miljövänligt sätt. Det är en teknisk utveckling som pågår just nu med rasande fart och som kommer att lämna kärnkraftverken på historiens radioaktiva soptipp.