Det fanns en gång en plats där hav mötte bördig jord som mötte storslagen skog. En plats med milsvidd utsikt där man kunde se solen gå ner bakom Kvillingeförkastningen. Det var en plats som mötte besökarna som kom från norr längs E4:an med en storslagen välkomnade vy över vad som en gång var den vackraste sidan av Norrköping. 

Den platsen finns snart inte mer ... Förstklassig matjord schaktas nu bort av bulldozers och de öppna fälten ersätts med anonyma gråa lager och industrifastigheter fulla med varor som snart ingen vill köpa. Det var naturvärdena med dess vackra omgivningar som bidrog starkt till att jag och min familj valde att bosätta oss här, men snart är den platsen ett minne blott. 

Kvillingeslätten, minns du den? 
Carl