Då är en tunnel under Norrköping inte lösningen på frågan. Eftersom kostnaden för både tunneln och den nya Centralen inte är försvarbara. Det gäller istället att se på frågan med förnuft. Genom att förbättra framkomligheten för tågen på annat vis.

Som att låta Ostlänkens snabbtåg använda sig av den befintliga banan mellan Loddby och Fiskeby. På så vis kan man använda sig av nuvarande läget av Centralstationen. Däremot kan man försköna området genom att överdäcka spårområdet med bostäder och annan bebyggelse. Vilket privata fastighetsägare kan ansvara för. Nya Butängen kan nås med en ny bro i höjd med Orangerigatan. Här kan kommunen spara många miljarder. Bara att flytta spårvägen kommer kosta cirka 100-200 miljoner. Och det sista spårvagnarna behöver är längre körtider.

Mellan Fiskeby och Klinga bygger man banan på samma vis som planeras för sträckan Klinga-Bäckeby. Vilket blir till en betydligt lägre kostnad än tunnelprojektet. Man bör även titta på en liknande lösning för Kolmården.

Därutöver satsar man på ett nytt dubbelspår mellan Fiskeby och Åby. I princip längs E4:an. Det handlar om en kort sträcka. Men tillräckligt lång för att jämna ut nivåskillnaderna för att underlätta för godstågen. 

Godsbangården flyttar man till Åbyområdet, utmed Kardonbanan. Vilket ger smidiga lösningar för godstågen både från norr- som söder. Det öppnar också för fler aktörer att etablera sig på platsen. Vilket i sin tur kan skapa hundratals nya arbetstillfällen!

Nu är jag medveten om att mina förslag varken är flashiga, överdrivet kostsamma eller kräver onödiga långa utredningstider. Utan är mer trista, praktiska och billiga lösningar som kan gå från ord till handling ganska omgående. Men som skulle ge en effektiv och välfungerande järnväg. Vilket jag tror de flesta resenärer önskar sig i vardagen!

Man ska komma ihåg att bara de totala merkostnaderna för förseningar på järnvägen uppgår till fem miljarder per år. Därför gäller det att lyfta fram fördelarna med en ny järnväg. Då menar jag inga löjliga argument om hur snabbt man når Stockholm. En del i det arbetet kan vara att inte gå till överdrift när man bygger. Likaså att man har en plan B i bakfickan om det går fel med dricksvattnet i Kolmården. Inte för att jag tror det. Men för att respektera invånarna. Kritiska röster om Ostlänken ska inte nonchaleras. Framför fördelarna och påbörja bygget.