Kommuner brottas med allehanda problem, framförallt ekonomiska, för att uppehålla ett minimum av åtaganden mot sina invånare.
Skola och sjukvård får dra ner på personal som ju egentligen, om man ska vara ärlig, är fundamenten för en god skolgång där barn och ungdomar faktiskt får den hjälp och stöd de har rätt till, där sjukvården får möjlighet att ge bra vård under något sånära rimliga arbetsförhållanden.
Givetvis märker statsministern att hans hopsnickrade Tidöavtal inte löser Sveriges problem så därför klämmer han till med att det är "sossarna" och vänsterns fel alltihop. Hur i jösse namn ska man kunna få förtroende för en statsminister som inte ser sig själv i sammanhanget?
Skjutningar, mord, en sjukvård som måste köpa in hyrpersonal till dubbel kostnad för att i huvudsak fungera, skolor som av besparingsskäl måste säga upp personal för att klara "sin budget", kommuner som gång efter gång påpekar det mycket ansträngda läget, en poliskår som får ta hand om femtioelva grova brott och inte hinner med de vardagsbrott som sker, allt detta beror enligt statsministern på den förra regeringens tillkortakommanden. Snudd på äcklig retorik skulle jag vilja kalla det.
Förutom detta ska statsministern försöka ge Sverigedemokraterna legitimitet trots tidigare löften om att aldrig, aldrig någonsin ha med detta främlingsfientliga parti att göra vilket inte ger sken av någon större trovärdighet med facit i hand.
Det måste måste vara en man av det riktiga virket, det vill säga Ulf Kristersson själv, att navigera i de farvatten där angiverilagar är viktiga, att hålla Sverigedemokraterna på gott humör genom att tillåta de mesta övergreppen i sann demokratisk ordning, att hålla vice statsministern, Ebba Busch, i stram ordning utifrån alla utfästelser hit och dit. Förutom detta, att ge sken av att Liberalernas partiledare har något att komma med men hela tiden får försöka förklara hur ett liberalt parti kan ingå i en regering där främlingsfientlighet tycks vara det allena rådande.
Nä, Sveriges nuvarande problem är ett arv efter "sossarnas" och vänstern, allt utifrån Sveriges statsministers retorik. Beklämmande är det minsta man kan säga.