Sverige rör sig gradvis mot nästa stora kris, en välfärdskris som skapas av att många kommuners ekonomier helt enkelt inte går ihop. Trots att kommunalskatten ständigt höjs, och trots att staten skjuter till många miljarder kronor varje år, går många kommuner med underskott. Delvis beror det på långsiktiga utmaningar med åldrande befolkning och misslyckad integration. Men det finns också en annan anledning som politikerna sällan talar om: det svenska systemet uppmuntrar kommunerna att vara oansvariga.
I Sverige finns nämligen en kommunal utjämning, där staten ger extra stöd till många av landets kommuner. Man skulle kunna tänka sig att utjämningen baseras på att glesbygdskommuner samt kommuner som tagit emot många flyktingar får extra stöd. Men så fungerar inte systemet. Istället för grundförutsättningar baseras utjämningen på kommunernas ekonomiska utfall.
Säg att en kommun, till exempel Malmö som har omfattande arbetslöshet trots goda förutsättningar, lyckas få in fler i arbete. Då ökar skatteintäkterna, vilket skulle kunna stärka välfärdens finansiering. Problemet är att utjämningen leder till att 95 procent av de ökade skatteintäkterna försvinner till resten av landet. Enskilda kommuner tjänar knappt något på att föra en ansvarsfull politik.
Därför rör sig Sverige, steg för steg, mot en stor kris. Ännu är det inte försent att stoppa den kommunala krisen. Men tyvärr tycks de politiska beslutsfattarna inte inse vart vi är på väg. Risken är därför stor att krisen blir ett faktum, innan politikerna långsamt börjar agera.