Apropå

"Skolans budskap i utsatta området: Alla kan bli läkare" NT 30/12

Många ställer sig nog tveksamma till gällande valspråk ”att alla kan bli vad de vill”. Valspråket kanske är sant men det är inte enbart viljan som avgör, det är den hjälp individen tar av viljan som avgör. Den som vill bli stjärna i basket och är 165 cm lång kan kanske bli stjärna men han får jobba mycket hårdare för att nå målet än den som är två meter lång.  

När man talar om jämlikhet brukar man dela upp begreppet i tre delar, jämlika individuella förutsättningar, jämlika förhållanden ”under vägen” och ett jämlikt utfall. Jämlikhet ”under vägen” råder i den svenska skolan idag. Alla skall gå i samma skola och lära sig samma saker på samma tid. Det lades fast i 1962 års skolreform.

Ojämlikheter i personliga förutsättningar och i den socioekonomiska situationen måste eleverna kompensera för med hårt arbete.

Budskapet till skolans elever borde vara inriktat på just detta. Hårt och fokuserat arbete under skolåren leder till större frihet efter skolan. Möjligheterna att då välja sin framtid är så mycket större för den som jobbat hårt och inhämtat de kunskaper som skall inhämtas. 

Skolans uppgift är att tillhandahålla en miljö som möjliggör och inspirerar eleverna till hårt arbete. Skolan får inte frånta eleverna det viktigaste för individuell framgång: 

lugn och ro i klassrummet, 

möjligheten att ta spjärn genom den positiva skammen  

möjligheten till förbättringar genom sina misslyckanden. 

Alla behöver motstånd för att lyckas med något. Betyg, prov och motgångar är det motstånd elever behöver för att ta spjärn! Hemläxor och prov måste rättas med rigorös återkoppling till eleven.

Den enskilde eleven råder inte över sin familjesituation. Det är samhällets uppgift att se till att föräldrarna blir omtyckta av sina barn som positiva förebilder.