Jag kan inte se någon annan förklaring till den uppenbara bristen på ren medmänsklighet, än att åren i maktens korridorer gör något med ens hjärta. Kanske tillhör det maktens berusning att med ett knapptryck slå undersåtars liv i spillror, likt kejsare Nero på Colosseum, med tummen stolt pekandes neråt.

Ord kan inte beskriva hur jag och min dotter (som har ADHD och sociala ångestproblem), har kämpat för att få henne dit hon är idag, med godkänt eller mer än godkänt i alla ämnen. Det hade inte varit möjligt utan den fantastiska respons vi fått från personalen på Nyströmska. De är lyhörda och kompetenta och inte minst otroligt duktiga på att se den enskilda elevens behov. 

Att 14 månader innan slutet på det som varit tolv år av en minst sagt turbulent skolgång för min dotter, kasta ut henne i ovisshet och otrygghet, vore helt förgörande för henne, och många andra därtill.

Det kan omöjligen vara förenligt med den i svensk lag fastställda barnkonventionen, eller för den delen skollagen, att agera på detta sätt.

Därför förutsätter jag att omröstningen på skärtorsdagen kommer att ge ett positivt besked för dessa elever.