Svar
"Det är ingen bagatell när vargattackerna ökar lavinartat" NT 10/7
Aliaset ”Småbrukare” reagerar i en insändare på vår artikel (NT 26/6) om vargens viktiga plats i svensk natur. Vi vill inte på något vis förminska de upplevelser som djurägare går igenom med rivna och dödade djur på sina gårdar. Samtidigt behöver vi en ansvarsfull politik som baseras på vad som verkligen funkar, och som tar hänsyn till hela ekosystemet där både får och varg ingår.
Våra rovdjur är viktiga för balansen i naturen, detta måste vi komma ihåg. Det är lika viktigt att djurhållning i Sverige - en föregångare jämfört med många länder - är så trygg och säker som möjligt. Ibland förs argumenten som om dessa två saker står mot varandra: djurhållning för öppna landskap kontra varg. Detta är ett konstigt perspektiv som bortser från andra länder i världen, som har löst det och hittat en balans.
Även i Sverige kan och bör vi lösa det.
Vi vet ju att en väl inhägnad hönsgård håller räv borta. Ingen argumenterar att vi måste begränsa eller helt ta bort räv från vårt land för att kunna ha höns på våra gårdar. När det gäller varg heter lösningen först och främst rovdjursavvisande stängsel (RAS), men även viss skyddsjakt. Politiskt är lösningen bidrag för att kunna sätta upp sådana stängsel, ersättning i de fall angrepp inträffat, och en korrekt riktad vargjakt. Där ingår skyddsjakt, men inte licensjakt, som bland andra Jägarförbundet propsar på (13/6).
Skillnaden mellan jaktformerna är att licensjakt leder till jakt på en andel vargar årligen utan något vidare urval, medan skyddsjakt är en riktad jaktform som går ut på noga avvägd jakt på just det fåtal vargar som river och dödar får. Stärkt licensjakt leder till en pressad vargstam nära utrotning, medan skyddsjakt leder till frambringande av en vargstam där aggressiva individer som river får är ovanliga, samtidigt som vargstammen kan bevaras. Som småbonde är man alltså bättre betjänt av stöd för RAS och en fungerande skyddsjakt som ser till att hålla fåren säkra och att vi har rovdjur i skogen som håller ekosystemet i balans.
Vi vill att fåren ska få beta utan att riskera att bli rivna eller dödade på betet. Vi vill dessutom att svenska vargstammen ska skyddas från utrotning. För det behöver vi en välavvägd politik som strävar efter en lösning där arterna kan samexistera. Djurägarnas perspektiv är såklart av högsta vikt för att vi ska lösa detta.