Man förstår att det gör ont i språkörat för de renläriga, medan språkliberalerna jublar. Motståndarna till reformen hävdar att skolan borde lära ut de grammatikaliska reglerna bättre. Min tro är att användningen av de och dem i de allra flesta fall bygger på ren känsla för hur det ska vara - precis som man säger en bil och inte ett bil utan att veta varför.
En del människor har det och andra inte. Det kan ju vara så att den som har läst mycket får mycket gratis mot den som mest har ägnat sig åt talspråk. I vilket fall som helst så kommer de och dem i tal och skrift i framtiden att te sig lika ålderdomliga som till exempel ”de voro”, ”hvad” och”oaktadt” om domreformen slår igenom.
Svenska språket har kontinuerligt reformerats och ändrats genom århundradena. I början på 1900 talet kom en stor stavningreform då stafvning blev stavning och hvad blev till vad till exempel. På 40-talet avskaffades verbens pluraländelser vilket väckte landsomfattande raseri. Vi gingo blev vi gick. Idag ses det som helt naturligt men då skulle de bli språkets undergång.