Svar
Svar på insändaren Lammuppfödaren: "Vargen är en lustmördare med grymma jaktmetoder"
Det gläder mig att Inger Johansson, liksom jag, tycker att människan är en del av naturen. Det innebär att människan måste anpassa sig till de förutsättningar som naturen ställer upp. En av dessa förutsättningar är vargen.
Nej, vargen är inte någon lustmördare. Den vill, liksom människan, helt enkelt försörja sig själv och sin familj med mat. Det är riktigt att vargen tar det mest lättåtkomliga först, men lättåtkomligast är definitivt inte fåren i hagen. Åtminstone inte om det är någorlunda bra stängslat. Om det är bra stängslat tar den inga får alls. Man reagerar, fullt förståeligt, när vargen tar många får på en gång. I naturen skulle det knappast vara möjligt att ta flera hjortdjur på en gång. Att det kan bli många får vid ett tillfälle beror på att fåren inte kan ta sig någonstans och på att vargen är van att i naturen äta upp allting av slagna byten. De kan komma tillbaka i veckor och till slut återstår bara klövar och käkar. De knäcker till och med lårben på älgar för att komma åt benmärgen. Under tiden har mängder av andra djur, alltifrån rävar och andra mindre rovdjur till fåglar och insekter kunnat tillgodogöra sig av vargens byten. Detta fungerar i naturen, men naturligtvis inte i en fårhage. Tilläggas kan att orsaken till att lodjur oftast bara tar ett eller två får är att lodjuret är en mycket skicklig jägare som inte behöver utnyttja gamla byten i samma utsträckning som vargen.
Inger Johansson menar att ingen kommer att kunna ägna sig åt fåruppfödning så länge vi har varg. Titta då på det mellansvenska rovdjursförvaltningsområdet (bland annat Värmland och Dalarna). Där har det sedan flera decennier funnits mest varg i Sverige. Under åren 2000–2020 ökade fårnäringen (räknat som antalet tackor och baggar) med över 45 procent i detta område. Och titta på Centraleuropa. Det finns tusentals vargar i Spanien och Italien, cirka 1000 i Frankrike och nära 2000 i Tyskland, och så vidare. Naturligtvis är det inte oproblematiskt, men det fungerar. Sverige, med betydligt bättre förutsättningar har 300-400 vargar. Skämsigt, tycker jag.
Vidare tror Inger Johansson att vi som vill ha varg i vår natur är ”en liten och högljudd grupp”. Inget kan vara felaktigare. Visst skulle jag önska att vi kunde höras mer. Men enligt en stor, ja närmast gigantisk (28 000 tillfrågade) och därför mycket tillförlitlig, opinionsundersökning publicerad 2021 av SLU och Umeå universitet är 69 procent av svenskarna positiva till att vi har varg i Sverige och 12 procent negativa. Hela 49 procent kan tänka sig att bo i ett vargrevir. Man skulle kunna tro att dessa siffror påverkats mycket av stadsbor. Men enligt en undersökning som riktade sig specifikt till boende på landsbygden, ser opinionen i stort sett likadan ut där. Man skulle önska att alla rovdjursnegativa politiker försöker sätta sig in i vad folk verkligen tycker. Vill de inte ha några röster eller är de helt enkelt okunniga?