Jag undrar fortfarande vad som hände med min dotter

Mariannes cancersjuka dotter dog ensam på sjukhuset när Linneaenhetens avdelning var stängd.

Vad väntar om Linneaenheten slås ihop med annan klinik, personal, utrymmen med mera som inte kan palliativ vård och inte hinner med de ofta döende patienterna, undrar signaturen Marianne.

Vad väntar om Linneaenheten slås ihop med annan klinik, personal, utrymmen med mera som inte kan palliativ vård och inte hinner med de ofta döende patienterna, undrar signaturen Marianne.

Foto: Fredrik Nygren

Insändare2024-06-12 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Apropå

"Lotta väntar på döden - nu vill hon att ledningen ändrar sig" NT 11/6

Marie Morell har fel. Min dotter dog på Linneaenheten. Ensam! Det var sommar, själva Linneaenhetens avdelning var stängd , platser lånades då på GAVA, Geriatrisk akutvårdsavdelning. 

Där hamnade min dotter, just då akut sjuk till följd av sin tolvåriga cancersjukdom, en cancersjukdom det sades att hon inte skulle dö av. Ensam, utlämnad till helt nya lokaler, ny personal? 

På Linneaenheten visste man sedan flera år alla hennes särskilda behov. Uppfylldes de nu? 

Hon satt i en fåtölj på morgonen, ensam på sitt rum och bara dog. Hur, varför, av vad? Något efterlevandesamtal som utlovades av hennes läkare kom aldrig till stånd.

Är detta vad som väntar om Linneaenheten nu slås ihop med annan klinik, personal, utrymmen med mera som inte kan palliativ vård och inte hinner med de ofta döende patienterna. 

Nu har det gått tre år, jag undrar fortfarande och väntar på det där efterlevandesamtalet, vilket med all säkerhet hade kommit till stånd om Linneaenheten varit öppen och fullt fungerande.