I det Sverige jag växte upp i var det tämligen okontroversiellt att en trivsam boendemiljö bland annat inkluderade möjligheten till minst en dusch eller bad per dag och även vintertid en inomhustemperatur om 20 till 22 grader.
Med hjälp av energibesparande åtgärder i form av en värmepump kunde en familj i ett normalstort enfamiljshus under decennium efter decennium reducera den årliga fossilfria elflörbrukningen till omkring 15000 kwh per år.
Kostnaden för elen följde i hög grad produktionskostnaden och översteg nästan aldrig 50 öre per kWh, då det fanns tillräckliga marginaler i den planerbara elproduktionen, främst genom vattenkraft och kärnkraft. Sedan har uppenbarligen något hänt och en tidigare normalförbrukning av el riskerar att under innevarande vinterhalvår närmast ruinera en vanlig barnfamilj boendes i ett enfamiljhus, om elpriset närmar sig 500 öre/kWh.
En sådan tiodubbling av elpriset är tyvärr inte orealistiskt. Hur har detta kunnat ske, varför har inte ansvariga politiker adresserat problemet i tid och varför saknas det idag tydliga besked om eller hur en småbarnsfamilj kan bibehålla en normal boendemiljö framgent?