Jag har aldrig sett min man så trött

Våra nära har nu dryga året gjort allt som står i deras makt, för att hjälpa oss, en medmänniska, att överleva. Passen på IVA på Vrinnevisjukhuset har varit oändliga.

De känner ansvar och empati. Kämpar för att hjälpa ett liv tillbaka till ett liv. De kommer fortsätta göra så trots utebliven skälig ersättning, skriver signaturen Anhörig.

De känner ansvar och empati. Kämpar för att hjälpa ett liv tillbaka till ett liv. De kommer fortsätta göra så trots utebliven skälig ersättning, skriver signaturen Anhörig.

Foto: Staffan Löwstedt/SvD/TT

Insändare2021-05-16 18:18
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Trots att den ordinarie arbetsplatsen är på Centraloperation på samma sjukhus. En helt ny arbetsplats, med ett helt nytt sätt att ta sig an en arbetsdag. Ett yrke som skiljer sig från deras vanliga. De möter upp mangrant, byter pass, beordras in, scheman som ändras ofta dag till annan. En trötthet som jag aldrig skådat hos min man. 

Ibland anar jag både rädsla och oro, utan att jag förstås blir delaktig pga sekretess.
Men jag ser den tomma blicken. Hur vore det att ge en skälig ersättning kära HR, alltså mer än 300kr /pass. Varför står just Vrinnevisjukhuset står utanför detta? 

Absolut alla infinner sig ändå för att hjälpa oss, de är ju de som kan något som de flesta inte kan! De känner ansvar och empati. Kämpar för att hjälpa ett liv tillbaka till ett liv. De kommer fortsätta göra så trots utebliven skälig ersättning. Kan ni förklara varför de inte kan få mer ersättning än en godisbit och en t-shirt.

Redaktionen har erbjudit Region Östergötland att besvara insändare, men de har avstått.