Om en chef, det vill säga rektor i detta fall, inte hinner med sitt uppdrag eller saknar kompetens så är väl något fundamentalt fel från början.
Istället för att börja nedifrån med att säkerställa en god arbetsbelastning och arbetsmiljö för sin skolpersonal samt arbeta för att elever har och får rätt till en adekvat undervisning där stöd finns vid behov så gör kommunen tvärtom, det vill säga börjar uppifrån. Det är så bakvänt så man baxnar.
Inom detta så kallade stålbad så läggs grund och förskolor ner, barn och elever blir fler på samma yta, stödpersoner får sluta, befintlig personal får en ökad arbetsbelastning, den psykiska arbetsmiljön försämras, grund och förskolepersonal slutar medans man mår någorlunda fysisk och psykiskt okej.
Resultatet av denna helt obegripliga skolpolitik kommer inte vara vacker. Det ska bli intressant att få ta del av alla bortförklaringar och vems fel det var att denna skolpolitik blev ännu sämre än den nu är. I sammanhanget vore det förnämligt om politiken kunde redovisa vilket stålbad ni själva genomfört.
Vilka effektivitetslösningar har ni hittat inom kommunkontoret eller det heter kanske superkontoret numera? Hur många medarbetare har fått sluta, vilka eventuella förmåner har tagits bort just av besparingsskäl? Varför måste beslutande politiker, direktörer och höga tjänstemän ha en sådan hög lön (här inkluderar jag inte fritidspolitiker)? Är det för att prestera bättre?
Under mina nästan 20 år inom skolan i olika roller har det inte varit annat än kurser och möten som inte givit eller betytt ett dyft för eleverna. Det har varit olika former av effektivitetslösningar till evighetens evighet. Implementering av allehanda material som gjort en redan svårbemästrad undervisning ännu mer rörig. Stödpersoner man haft försvann av besparingsskäl. Listan kan göras lång! I början ropade jag stopp, stopp men till ingen nytta. Med tiden lärde jag mig att det inte går att prata med chefer och politiker som varit tondöva med påsatta skygglappar.
Nu har jag tack och lov lämnat skolans värld men ibland skänker jag en tanke till elever och tidigare kollegor som tyvärr måste stå ut med allehanda pålagor och påhitt från kommunchefer som bara ser skolan som en kostnad inte som det mest fundamentala när man bygger ett framtida kunskapssamhälle.