Hurra, för alla rökare som tar med fimpen hem!

2009 flyttade vi till Norrköping från Nyköping, efterfrågade som vi var inom bl a barnomsorg och trevligt sällskap på nära håll.

Arkivbild.

Arkivbild.

Foto: Robert Preusse

Insändare2022-07-31 20:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi njöt av stadens härliga uppenbarelse, ung, fylld av kultur, upplevelser att ta del av, plats för studier, fortbildning och aktiviteter av olika slag. Nära till naturen och historiska sevärdheter, medeltida borgar inte minst. 

De senaste åren har en dalgång sänkt sig över Norrköping. Gator, torg och trottoarer är fyllda av skräp. Var och en har tappat förmågan att hålla rent och snyggt omkring sig. Man överlåter till betalt arbetskraft på skattemedel att plocka skräp och se till våra gemensamma ytor, de vi äger tillsammans. De har missuppfattat äganderättens befrielse från arbete totalt! 

För några år sedan började jag att springa ifatt rökare för att se vad de gjorde med fimpen. 

Jag brukar säga: - Hoppsan, jag ser att du tappade något! 

Så visar jag på fimpen! 

Nu med lagen på min sida är jag tuffare. 

Idag konfronterade jag inte mindre än 3 män på min runda i stadens centrala delar. 

På Repslagaregatan såg jag en drygt medelålders man med en cigarett i handen. Jag ställde mig på ca 5 meters avstånd och låtsades titta på klockan, söka efter en person, vänta…… Då kom det jag misstänkte! Mannen kastade sin fimp på gatan!

Jag rusade fram och sa: - Nej, nej, nej! Vet du att fimpar på gatan kostar dig 600:- om polisen ser dig. Jag arbetar gratis! Ta genast upp den! 

-Nej, sa han, det är bara en fimp! 

-Då tar jag upp den och ger dig den, sa jag.

Plötsligt kom en bil, som mannen uppenbarligen väntat på. Och i skammens tecken böjde han sig ner och plockade upp fimpen, la den i sin cigarettask och hoppade in i bilen. Chauffören vinkade glatt till mig! 

Efter ett besök på Stadsbiblioteket gick jag ut på Drottninggatan. En äldre cyklande man hämtade upp pantburkar ur papperskorgarna. Han hade en cigarett i handen. Jag följde med hans stilla cykelfärd norrut. Han stannade till vid busshållplatsen, letade lite i papperskorgarna……. Där kom det! Han kastade fimpen bakom papperskorgen! 

-Nej, nej, nej! Ta genast upp din fimp! När du kastar brännbara varor hur som helst kostar det dig 600:- om polisen ser att du beter sig så! 

Mannen blev mycket arg, skrek åt mig och viftade med händerna. (Jag var ju en kvinna!!!!)

Han fortsatte klaga ut sin vrede medan jag avlägsnade mig. 

Passerade ner på Gamla Rådstugugatan i höjd med parkeringshuset. Där stod fyra drygt medelålders män inbegripna i ett samtal. En av dem rökte. Jag stannade på några meters avstånd, tittade på min klocka, spanade efter en ”låtsad” person, väntade…… Där kom den! 

Fimpen dalade ned mitt i ringen av män. Ingen låtsades om att det skedde! Jag gick fram och sa: -Nej, nej, nej! Så får du inte göra! Det kostar dig 600:- om polisen ser dig! Din fimp kallas skräp och ska tas om hand av den som vill göra sig av med det. Vi ska inte betala skattemedel för att hålla gator och trottoarer rena, eller hur? Det ska var och en ansvara för, tycker ni inte att det ska vara så? Då sparar vi massor av pengar på att bara hålla rent efter oss själva. 

Rökaren skrattade lite generat, de övriga tittade på varandra och på mig. 

Längre ner på Gamla Rådstugugatan träffade jag en väktare. Han höll på att ta ifrån en man hans rödvinsflaska. Jag frågade honom om han ingrep när någon kastar fimpar. -När jag har tid, sa han. 

Kvinnor, fatta mod! Bli en modig skara, som värnar våra lagar och regler för vår gemensamma skönhets skull, för trivsel och allmän trygghet. Världen kan bli giftfri, brandsäker och mycket trevligare att vistas i.