"Kaféet har byggts om - nu är det sprillans nytt" NT 23/3
Hon pratar som om det inte fanns en sådan person innan pandemin begränsade dess verksamhet.
För oss som besöker Konstmuseet har fiket i Maria Waxegårds regi varit en ljuspunkt. Inte bara har hon stått för en meny stadigt förankrad i svensk kulturhistoria, hon har också varit en källa till kunskap om museet och dess verksamhet. Om driftighet är vad Helena Persson söker så är det vad hon haft i Maria Waxegård som trots att det inte funnits tillagningsmöjligheter på plats erbjudit en kvalitet som väl kunnat mäta sig med de flesta caféer i stan och med ett tesortiment värdigt ett flottare fik i Stockholm. Det är märkligt att Helena Persson helt väljer att bortse från detta.
Vän till Konstmuseet
Svar direkt
Att beskriva Maria Waxegårds betydelse för Norrköpings Konstmuseum låter sig inte riktigt göras i detta enkla format. Med sitt stora engagemang för museet och vårt innehåll har hon med sin kunskap, sin kreativitet och esprit bidragit till att förmedla konst till alla under så många år. Som ordförande i Konstmuseets vänner. Som föreläsare. Som estradör. Som nyfiken konstälskare och konstvän.
Och, som skribenten skriver, den som på eget initiativ axlade fanan att under flera år driva konstkaféet med finess och unikt koncept. Att Maria Waxegård är en fantastisk entreprenör är ovedersägligt.
Hon etablerade en unik och alldeles särskild plats att njuta av delikata bakverk och smörgåsar och annat av högsta kvalitet. Och hon hade dessutom – alltid! – tid för det goda samtalet om konsten.
Det är vi glada och tacksamma för, och det bortser vi inte ifrån.
Att Café Swartz och Konstmuseets kafé nu ska drivas tillsammans innebär naturligtvis att situationen är en annan. Men det medför inte att vi på något sätt glömmer den stora insats Maria Waxegård gjorde för oss.
Snarare tvärtom. Hon lade ribban och det hon tillförde kan inte återskapas. Att få hembakat bröd, landets godaste semlor och pepparkakor på hemligt recept är svårt att mäta sig med idag. Det finns helt enkelt inte. Att museet och biblioteket därför hoppas på en entreprenör med både kreativitet och kvalitet är i detta sammanhang inte så konstigt. För tydlighetens skull: det är ingen risk att varken vi eller våra besökare glömmer Maria Waxegårds konstkafé. Och vem axlar fanan nu? Vi håller tummarna!
Helena Persson, museichef