Ganska ofta vet en femteklassare inte om han har läxa till nästa dag eller ej och i vilket ämne. Någonstans i skolans datorsystem gömmer sig hemläxan. Den högutbildade föräldern kan med stor möda hitta var läxan finns och hur den formuleras, om det finns en läxa till nästa dag.
Lika ofta är uppgiften i läxan att analysera och reflektera över något ganska luddigt formulerat. Förmågan att reflektera kommer sent i en ung människas utveckling och skolbarnens hjärnor är ännu inte utvecklade för reflektion.
Hur är det möjligt att läxor sällan är repetition utan i stället handlar om något som man inte hunnit prata om i skolan? Detta när alla vet att repetition är kunskapens moder.
Hur är det möjligt att en femteklassare meddelar sina föräldrar att han inte lärt sig något den dagen eftersom han suttit i större eller mindre grupper och försökt lösa någon uppgift. De dagar han får sitta själv i lugn och ro har han lärt sig det han skulle lära sig.
Hur är det möjligt att man kräver att alla barn skall gå i samma skola och lära sig samma saker på samma tid? Barn som inte kan svenska blandas med barn som har psykiska problem.
Hur är det möjligt att elever automatiskt flyttas upp till nästa klass utan att ha inhämtat de kunskaper som krävs för att kunna tillgodogöra sig nya kunskaper? För varje år lär sig eleven allt mindre.
Hur är det möjligt att klassrummet ibland är så stökigt att inte ens barn utan diagnos har möjlighet att lära sig något?
Hur är det möjligt att flera vuxna får springa runt i klassrummet, och därmed öka stökigheten?
Hur är det möjligt att grunderna i 1962 års skolreform inte har rubbats på de 60 år som gått sedan den infördes? Detta trots att samhället idag är ett helt annat samhälle än 60-talets.
Hur är det möjligt att 25 procent av eleverna varje år lämnar den obligatoriska skolan utan att ha uppnått kunskapskraven i alla ämnen.
Hur är det möjligt att 20 000 elever lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg, varje år?
Hur är det möjligt att medelbegåvade barn inte får hjälp att avancera till nästa nivå? Lärarens hjälp räcker bara till de som behöver mest hjälp.
Hur är det möjligt att riksdagens 349 riksdagsmän lämnar skolan åt sitt öde utan åtgärd?