Det må risas på sjukvården, men det borde också rosas. Jag trodde (i min enfald?) att sjukvården skulle bli sämre ju äldre jag blev och att jag skulle bli ”offer” för åldersdiskriminering. Till min stora förvåning – och ännu större glädje – har det inte blivit så.

Jäklar i min låda så omhändertagen och sedd jag numera är på ”min” vårdcentral Kry Spiran.

Jag har tidigare näst intill stångat huvudet blodigt i väggen för att överhuvudtaget bli lyssnad på. Men tack Gud (eller vem man nu ska tacka) så är det helt andra tongångar nu.

Personalen i receptionen känner igen mig och får mig att känna mig välkommen. När prover tas sker det under småprat. Och dietisterna – wow vilka människor! 

För att inte tala om sjuksköterskorna. Jag träffar dem minst en gång i veckan och det är med ett leende jag kliver in i deras undersökningsrum. Om några kan hantera svårläkta sår, så är det dom. Och ”min” läkare är nog den första som förstår min smärtproblematik.

Jag är multisjuk och i behov av ständig kontakt med vården. Vårdcentralen är en oerhört viktig del av mitt liv. Och Halleluja, det fungerar numera utmärkt.