Många äldre är helt beroende av att kunna ta sig till Åby och Norrköping. Det är ungdomar som går i gymnasiet. Det är barn som går i grundskolan. De reser med buss 432 på morgonen och tillbaka på eftermiddagen. Efter skolan är det många som ska ta sig till olika fritidsaktiviteter. 

Att cykla på Strandvägen är helt uteslutet. Här kör förutom personbilar tunga sopbilar, timmerbilar med släp och stora varubilar. Trafiken är både intensiv och aggressiv och det är inte många som bryr sig om hastighetsbegränsningen. 

Det förvärras förstås under den mörka årstiden. 

För oss äldre som inte har tillgång till bil är nedläggningen en katastrof. 

Vi är helt beroende av busslinje 432 utmed Strandvägen. 

Vi behöver som alla andra kunna handla, ta oss till vårdcentralen, biblioteket, gå på bio, teater och konsert och umgås med vänner och familj.

Från Kolmårdens station går det dagligen ca 25 turer, och fler har utlovats. Men inte en enda kan i stället köra Strandvägen mot Åby.

Man säger att vägen är för smal för bussar. För några år sedan byggde man om vägen mellan Sjövik och Porsgata med nya ordentliga hållplatser för busstrafiken. Den tunga trafiken kör förstås som vanligt.

 Från en handläggare på Östgötatrafiken fick jag meddelande om att det kommer att bli lite längre att gå till en busshållplats. För mig blir det till att gå från Getå till Kolmårdens station, en sträcka på sju kilometer. Eller att gå till Åby, också en sträcka på sju kilometer. Bra motion för en åttioåring.

Vi betalar alla skatt och ska väl därför ha rimligt lika möjligheter att nyttja kollektivtrafiken. Politiken säger sig vilja begränsa bilismen och göra kollektivtrafiken mer attraktiv för att få fler att lämna bilen hemma. Allt för miljön. Att då låta Östgötatrafiken lägga ner busslinjer utanför tätorterna kan väl inte vara ett steg i rätt riktning.