För någon tid sedan fick jag ett betalningsföreläggande från polisen i Florens. Jag hade kört fel i innerstadens vindlande gator och efter 1,5 år kom ett brev - Order for payment - sannolikt från ett inkassoföretag.
Brevet var emellertid inte alldeles enkelt att uttyda när det gäller hur och till vem som böterna skulle betalas. Jag ringde vid tre tillfällen till Handelsbankens centrala telefonservice och fick vänta en halvtimma vid varje tillfälle. Efter att vid det tredje tillfället stödpersonen i andra änden av luren hade rådfrågat sin chef, blev vi överens om att inte försöka klara ut per telefon hur och till vem böterna skulle betalas.
Detta eftersom det vid den här typen av betalningar är viktigt att det är korrekt adress som fylls i vid betalning. Jag blev istället uppmanad att kontakta mitt lokala Handelsbankenkontor, numera i Norrköping, för att få deras hjälp.
Jag ringde till kontoret för att bestämma tid för en träff. Jag bor i Söderköping och ville försäkra mig om att kunna reda ut problemet med en erfaren banktjänsteman. Personen som svarade i telefonen ville emellertid inte låta mig boka tid. Han uppmanade mig istället att komma in och få hjälp vid hjälpdisken.
Jag försökte förklara att problemet låg i ett otydligt besked om avsändarens adress och att jag därför gärna ville ha tid att i lugn och ro få hjälp med att göra en korrekt inbetalning. Jag blev då upplyst om att det inte är bankens uppgift att hjälpa till med att efterforska uppgifter om vem som ska ha pengarna. Snopen och irriterad avslutade jag samtalet. Det blev uppenbart för mig att Handelsbanken inte längre är till för vanliga småsparare som undertecknad.
Besviken efter närmare två timmars försök att få hjälp från den stora banken med mångmiljardvinsterna, vände jag mig istället till den lilla Sparbanken i Valdemarsvik. Här blev jag vänligt bemött och fick hjälp med att klara ut brevets avsändare så att betalningen av bötesföreläggandet inte leder till inkassoåtgärder.