När vi sedan några år senare erbjöds att få en biobränslefabrik inom kommunen och kommunstyrelsen ordförande skriver på en avsiktsförklaring och kallar till presskonferens, så såg jag det som en nystart för industrialisering.
Tyvärr drar kommunen några månader senare tillbaka sitt intresse genom att säga att det i stort sett är omöjligt att ta fram såväl översikts- som detaljplan för den aktuella fastigheten, och att en sådan skulle ta sex till åtta år att ta fram.
Att en avsiktsförklaring inte är i strikt mening juridisk bindande är korrekt, men starkt moralisk bindande för att citera Hola-Bandola band, ”vem kan man lita på?”
På den aktuella fastigheten finns vad jag förstått flera som vill etablera sig, men med de av kommunen nu angivna tiderna för planarbete, kommer troligen alla intressenter att dra sig tillbaka. Under dessa förutsättningar kan man inte spendera många miljoner på projekteringsarbeten.
Jag förutsätter även att det är sex till åtta år som gäller generellt inom kommunen, inte bara den i detta fall aktuella fastigheten. Om det är så, vem vill starta eller flytta verksamhet till Norrköping?
Med den infrastruktur som finns idag är det en idealisk plats för ett energikluster, eventuellt med en SMR (liten modulär kärnkraftsreaktor), som den stora drivkällan. Det som är bristen idag vad gäller infrastruktur är väg 209, som är helt undermålig för en storsatsning.
Har Norrköping råd att tacka nej till de stora satsningar som kan ske?
Norrköping behöver nya industrier, det är det enda som kan hjälpa till att skapa hållbar framtid, fängelser kan ge arbetstillfällen men finansieras med skattemedel och bidrar inte till någon välfärd. Ett energikluster borde kunna skapa 2 000 till 3 000 nya direkta arbetstillfällen och normalt (vad som nu skall anses vara normalt) lika många i anslutande näringar.
I en del av kommunen som behöver arbetstillfällen och minst en bibehållen service inom välfärdssektorn. Utan drivande och välvillig kommun får man inga att investera.