Glädjen över att släppa ut djuren har bytts mot oro

I NT 23/7 skriver en rad ledande miljöpolitiker en engagerad debattartikel om den biologiska mångfalden. Den är alarmistisk, men jag håller med om grundbudskapet.

Insändare2020-08-01 07:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I vårt land är cirka hälften av alla rödlistade arter knutna till jordbrukslandskapet och de betande djuren.

Jag påstår att det är vi bönder, ekologiska och konventionella, som är det kämpande miljöhjältar, som ni i MP utger er för att vara. 365 dagar om året sköter och utfodrar vi våra djur. Vi odlar och skördar foder, ser till stängsel och vatten mm. På det sättet producerar vi mat till svenska folket och som en viktig biprodukt levererar vi de ekosystemtjänster som MP talar om. Över 2000 rödlistade arter kan överleva tack vare de betande djuren.

De senaste betessäsongerna har glädjen att släppa ut djuren bytts mot oro. Ett vargrevir har etablerats i den norra länsdelen. Fyra dödliga attacker på betesdjur, och upp emot tio fall av panikslagna nötkreatur, har inträffat på ett drygt år.

På kort sikt finns det ingen enklare, billigare och effektivare åtgärd för den biologiska mångfalden än att ta bort vargen från områden med många betande besättningar. På längre sikt, måste lönsamheten i mjölk och köttproduktionen stärkas. Varför inte genomföra den livsmedelsstrategi som riksdagen redan beslutat?

I riksdagen finns idag en majoritet som inte stöder den av naturvårdsverket förda rovdjurspolitiken.  Om Miljöpartiet vill ha någon trovärdighet i sin alarmism om den biologiska mångfalden måste de arbeta för att drastiskt minska vargstammen.