Jag måste fatta mig kort, vill ni ha sommarläsning om fritidspedagogers (och barns) arbetsmiljö i våra fritidshem så kan jag skicka er en utsaga med dokumentation som jag samlat in, hör av er bara.
Vi som arbetar i fritidshemmen är trötta på att det aldrig pratas om fritidshem i politiken. Vi har ett eget kapitel i läroplanen där det kortfattat står att vi ska ge eleverna en meningsfull fritid baserat på deras intressen och behov. Läs gärna det kapitlet för mer kunskap om vår verksamhet. Vi har öppet mellan kl 6-18 varje vardag och lov för att föräldrar ska kunna arbeta och studera.
Fritidspedagoger i kommunen vittnar om att de inte räcker till. Barn far illa av att det inte är tillräckligt med personal som är runt dem. 70 barn på 3 vuxna eller 24 på 1 vuxen och då inklusive barn med behov av stöd på grund av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, diabetes eller epilepsi. När resurser går hem efter skolslut behöver ordinarie personal agera resurs vilket i sin tur leder till ännu färre pedagoger på den stora barngruppen. Barn blir slagna, slår sig, försvinner in på toan, går hem, är ensamma, utan att vi hinner se det.
Det är inte rättvist. Vi ska erbjuda aktiviteter dagligen som ger möjlighet till sociala relationer, lek och utevistelse, men vi får gång på gång ställa in dessa aktiviteter på grund av att vi inte räcker till. Enligt skollagen ska huvudmannen se till att barngruppen har en lämplig sammansättning och storlek samt att de ska erbjudas en god miljö. Många fritidshem bryter därmed mot lagen. Det är inte rättvist varken mot barnen eller personalen som valt att arbeta på fritidshem.
Jag (och många fler) skäms för att arbeta som fritidspedagog i den här kommunen. Jag skäms varje gång en förälder kommer och ska hämta sitt barn och frågar hur dagen har varit och jag inte kan svara. För jag har inte en aning. Jag har inte ens sett barnet. Jag vet inte vad hen lekt, hur hen mått. Jag hinner inte. Jag skäms över att behöva ställa in aktiviteter, gång på gång på grund av att kollegor är sjukskrivna pga stress. Jag skäms när jag måste tacka nej till att lägga ett pussel med ett barn, av anledningen att jag behöver ”ha koll på de andra barnen också”. Jag vill inte vara barnvakt. Jag vill inte vakta barn. Jag vill inte gå runt skolgården och ”kolla till barn”. Jag vill göra det jag är utbildad för. Jag vill kunna ge barnen möjligheter till lärande och en meningsfull fritid.
Jag skulle vilja att alla kommunalråd svarar på nedanstående frågor. Jag vill att svaren blir offentliga i Norrköpings tidningar som svar på denna insändare så alla föräldrar, kollegor och chefer kan ta del av detta.
Skulle du känna dig trygg med att ha ditt barn eller barnbarn på ett på ett fritidshem som nämns ovan?
Vad kommer just ERT parti lokalt för att förbättra fritidspedagogers (och barnens) arbetsmiljö?
Är ert parti beredda på att sätta en maxgräns per antal barn/pedagog? Exempelvis max 10 barn på 1 heltidstjänst?
Varför ska jag (vi) stanna kvar som fritidspedagog(er) i Norrköpings kommun?