Jag måste villigt erkänna att jag som supporter varit skeptisk till Alexander Franssons återkomst. Mest på grund av att det upplevts som han aldrig velat bestämma sig när IFK förhandlat med honom tidigare samt att jag alltid antagit hans löneanspråk är rätt höga för en klubb som IFK som lider av stora driftunderskott.
Men Alexander Franssons vara eller icke-vara i IFK skall inte styras av supporterkänslor och åsikter, utan det skall styras av den sportsliga ledningens tro på att han verkligen tillför truppen något och har viljan att spela i IFK. Det är uppenbart efter det som kommit fram i NT att så är och har varit fallet…
Om tillförordnade sportchefs (Magni Fannberg Magnùsson) uppgifter stämmer, verkar ärendet lyfts från sportslig ledning till styrelse. Varför kan man fråga sig? Det är uppenbart att det resulterat i att affären spruckit. Om det beror på styrelsens brist på handlingskraft eller ovilja att värva Fransson kan man låta vara osagt. Men ska verkligen en styrelse förhandla när man har en sportchef (om än tillförordnad) vars jobb är just detta? Ska dessutom en styrelse verkligen lägga sig i vad den sportsliga organisationen bedömer är rätt eller fel spelare? Vem är då ytterst ansvarig för lagbyggandet?
Ekonomi är givetvis fullgoda skäl för en styrelse att säga nej till spelare men om man får tro uppgifterna från Fransson var han villig till att spela för en mycket låg allsvensk lön samtidigt som det fanns finansiärer som var villiga att ta kostnaden. Det gör hela affären än märkligare. Nu står en hemvändare i kläm utan möjlighet att spela proffsfotboll under hösten samtidigt som sportchefen äter ”humble pie” å klubbens vägnar.
Är det möjligt att reparera skadan genom att vända sig till finansiären igen och trots att transferfönstret är stängt (för proffsligor) kontraktera Fransson? Förbered honom inför 2025, låt honom inspirera de yngre i truppen och ge speltid i Sylvia som spelar i en amatörliga (där gäller kanske inte transferfönstret)? Visst fasiken är detta inte optimalt för endera parten men det känns klart bättre än att låta en av den sportsliga ledningen önskad hemvändare få följa sitt lag från läktaren. Kanske vore det ett värdigt slut för alla parter och början på något nytt?