Hedda Ottesen och Robert Nordman från Miljöpartiet, står bakom insändaren tillsammans med partikollegan Christel Andersson.
Med rubriker som “Hur ser det ut hos dig? Våldsamma händelser – skola för skola” eller “Röster inifrån kaos-skolan: Eleverna har tagit över” vill NT ge oss läsare en bild av verkligheten på våra högstadieskolor i Norrköping. Syftet – får man väl anta – är gott, det vill säga att man vill åstadkomma en förändring till det bättre, av en del av en verklighet.
Att något gått snett på en del av våra högstadieskolor är uppenbart, men varför får man tyvärr ingen ökad förståelse för genom att läsa.
Med en bakgrund inom utbildning som en av oss skribenter har kan vi inte annat än bli beklämda inför denna typ av reportage, eftersom det framför allt drabbar huvuddelen som utgörs av skötsamma elever och all personal. De kämpar varje dag med kärnuppdraget – nämligen att undervisa och se till att varje enskild elev når sina mål och får slutbetyg. Att främja alla barns möjlighet att bli sitt bästa jag.
Det finns tyvärr ett inbyggt problem med denna typ av rapportering, vilket också har visat sig tidigare i historien, nämligen att det sällan är negativ uppmärksamhet som leder till förbättringar. Vi behöver också se goda exempel, inte bara när trender vänts utan också att lyfta fram det positiva arbetet som utförs dagligen och som ger ringar på vattnet med utveckling och förändring till det bättre. Det är uppenbart för alla som har kontakt med barn och unga att det är viktigare att se och bekräfta det goda än att straffa dem för deras misslyckanden.
Det hänger ihop – från förskolan och upp till högstadiet, menar insändarskribenterna. Så det gäller att börja det förebyggande arbetet i tid.
Så med en vädjan till alla våra politikerkollegor: I dag när barnantalet går ner har kommunen ett gyllene tillfälle att minska barngrupperna och samtidigt behålla personal. Detta är särskilt viktigt i förskola och de lägre årskurserna. Skolverket rekommenderar att barngrupper i förskolan ska vara 6–12 barn i åldern 1–3, och 9–15 stycken i grupper med 4–5-åringar. Statistik visar att 54 procent av åldersindelade barngrupper i Sverige ligger över riktlinjerna för gruppstorlek och i Norrköping lär det vara mer än 70 procent.
Om vi menar allvar med att våra barn är det viktigaste vi har och att vi vill arbeta förebyggande mot ohälsa och kriminalitet så måste vi börja med våra minsta. Vi måste ge resurser för att minska storleken på barngrupperna. Den chans vi har i dag har vi inte haft på länge – och reportagen visar med all önskvärd tydlighet hur viktigt det är att vi tar den chansen.