Svar
"Dags för Jarl att lämna scenen för Norrköpings bästa" NT 14/11
I samband med de senaste veckornas turer runt Borgerlig samverkan händelser har många känt sig manade att” tycka till” offentligt och tyvärr också hänga ut olika personer.
En offentlig person får stå ut med att uppmärksammas på olika sätt och varken opposition eller allmänhet missar att ta tillfället i akt att högljutt höras. Men när man lämnar sakfrågan och ger sig på personer av känslomässiga skäl, går gränsen enligt min åsikt. Politikerna är folkvalda, skall alltid behandlas med respekt och förstår rimligtvis sitt politiska uppdrag.
En trist reflektion är att oenighet inom partier utåt leder till ökat politikerförakt, sämre valdeltagande och lägre engagemang. Nu när Norrköping inne i en tuff period gäller det för Borgerlig Samling att återta förtroendet, jobba med det gemensamma programmet och budgeten.
Därför ställer jag nu frågan till insändarskribenten ”En sann, men orolig moderat”: Till vilken nytta går du ut med en sådan definitiv, hård och kränkande artikel gällande din partiledning i Norrköping?
Oförrätter som skett redan 2014 radas upp som ”bevis” anses tydligen ske även nu. Du väljer att bakom din anonymitet spä på den konflikt/missförstånd som uppstått mellan partierna och kasta ytterligare vedträn i brasan i ett infekterat klimat. Förhoppningsvis vill nu alla ha ordning och försöka återgå till det som politikerna i Borgerlig samverkan är valda för att göra d v s att styra kommunen fram till nästa val. Vissa frågor hanteras bäst inom ett parti, oavsett färg.
En ”sann, men orolig moderat” väljer att offentliggöra ledningsfrågor på ett för mig utstuderat och trist sätt vilket bidrar till ytterligare politikerförakt hos medborgarna. Dessutom väljer insändaren att ”tala för” många andra redovisade namn och partier, men väljer att utesluta sitt eget. Varför?
Mitt förslag är att du diskuterar dina frågor internt i fortsättningen eller kanske byter parti? Det finns alltför många viktiga frågor som behöver all fokus från oss tillsammans, skjutningar, gängvåld, mobbing, resurser till skola och sjukvård, bara för att nämna några. Låt oss gå vidare med det.