Trafikverkets nyligen presenterade förslag att placera stationer utanför stadskärnorna skulle innebära lägre anläggningskostnader men omständlig och kostnadskrävande matartrafik och i värsta fall utebliven tidsvinst.
Men vitsen med snabbtåg är ju bland annat tidsvinst.
Nu hörs kritiska röster från järnvägsmotståndare som vädrar morgonluft och kanske rent av hoppas att utbyggnadsplanerna ska gå om intet.
Att flyg- och vägtrafikintressena och dess allierade brukar motarbeta järnvägssatsningar förvånar knappast, eftersom järnvägen ofta betraktas som en konkurrent. Därför är det viktigt att våra politiker står fast vid löftet att fortskrida arbetet med Ostlänken och planeringen av övriga stambanor.
Ett sätt att förbilliga stationsbygget i Norrköping kunde vara att placera anläggningen i markplanet och utnyttja redan befintlig bro vid Norrtull och viadukt vid Ståthöga.
Enligt Energimyndigheten förbrukades i Sverige 2019 totalt sju miljarder liter fossil diesel och bensin. En extra drivmedelsskatt på några kronor skulle kunna bli lösningen på stambanornas finansieringsproblem. Vinsten skulle bli minskade utsläpp och miljövänligare transporter.