Apropå
"Här är skolorna i Norrköping om föreslås läggas ned" NT 24/5
Ett politiskt beslut som blir ett hårt slag mot Klockaretorpet som redan har det tufft. Jag som arbetar som elevassistent sedan mer än tio år i Klockaretorpet ser redan nu - till skillnad mot politikerna - att detta beslut kommer att ge stora konsekvenser på bostadsområdet i framtiden.
I brevet från politikerna som skickades hem till föräldrarna under torsdagen 25/5 står det bland annat att: ”beslutet sker utifrån ett barnperspektiv”. Det finns inget barnperspektiv i detta beslut. Allt handlar bara om pengar för politikerna. När barnen fick brevet uppläst i klassrummet bröt flera elever ihop storgråtande. Många elever som har skolan, oss vuxna i skolan och fritidshemmet som en trygg plats i ett annat rörigt liv, i ett social-ekonomiskt tufft område, får även den tryggheten omkullsparkad. Är det att ha barnperspektiv?
Är det rimligt att trycka in ännu fler barn i ett klassrum där lärare och elevassistent redan idag har det tufft att hinna med alla elever i klassrummet. De elever som kommer att få ta den största konsekvensen på detta idiotiska beslut är de barn som redan idag har det tufft i skolan och de barn med särskilda behov som tillsammans kommer att driva runt i korridoren långt från lärandet i skolbänken.
Dessa barn kommer att bli lätta byten för de kriminella gängen och lockas in i kriminalitet och missbruk när eleverna känner sig lämnade i sticket av vuxna både i skolan och hemma, då det inte finns någon som hinner med dem, fångar upp eller hinner se dem.
Kostnaden kommer bli betydligt högre i slutändan.
Vi som arbetar på Klockaretorpsskolan som lärare, elevassistenter och spec-personal har länge arbetat hårt med att fånga upp elever. Det har satsats med elevassistenter i klasserna tillsammans med lärarna för att skapa trygghet, lärande och ge eleverna med tuff skolgång möjligheten att faktiskt komma ut med ett lärande i slutet av sexan. Detta kommer att sluta illa för många elever i Klocket. Men våra politiker ser inte konsekvenser längre än näsan räcker.