“Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill. Jorden vi ärvde och lunden, den gröna. Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill. Låt dem få leva, de är ju så sköna.”
Så skrev Evert Taube i visan “Änglamark”. Som ekobönder så slår den visan an till något djupt - en strävan efter att förvalta den mark vi har hand om.
Vi ekologiska lantbrukare har valt att bedriva en verksamhet där förvaltarskapet om våra jordar är en av drivkrafterna. Vi väljer att odla marken med en mångfald av grödor och att främja nyttodjur som skyddar det vi odlar. Vi utvecklar knep för att hålla insekter, svampar och ogräs som riskerar skada grödan i schack utan att använda kemiska bekämpningsmedel. Det ger till exempel fler humlor och bin på våra gårdar.
Över 800 arter i Sverige är idag hotade av kemiska bekämpningsmedel och det intensiva jordbruket, enligt Artdatabanken som drivs av Sveriges Lantbruksuniversitet.
I bondekretsar kan man ibland höra att man ska “hålla rent i fältet”. Det ska vara helt fritt från ogräs för att man ska ses som “en duktig bonde”.
Vi ekobönder försöker också hålla borta ogräset, för om det växer för mycket annat än våra grödor på fältet så blir skörden för låg. Men, eftersom att vi varken vill eller får använda RoundUp eller andra ogräskemikalier så kommer det alltid bli lite mer “ogräs” som växer i våra fält.
Detta ogräs (om man nu ska kalla det så!) hjälper den biologiska mångfalden så mycket! Bin, fjärilar, humlor - så många insekter som älskar att vi inte har det helt “rent” i fältet.
Att producera bra mat, samtidigt som den biologiska mångfalden kan frodas - ja det är att vara en riktigt bra bonde enligt oss ekobönder.