Ett kraftsystem, som har varit ett föredöme även beträffande klimatvänlig elproduktion. Detta håller nu vår regering på att montera ned och i stället satsa på en besinningslös utbyggnad av vindkraft. Konsekvenserna ser vi redan i form av effektbrist och tidvis skyhöga kW-priser. 

Hur är detta möjligt? Jo, detta dikteras av vindkraftsromantiker i MP påhejade av C. Ett högt pris S uppenbart är beredd att betala för att behålla regeringsmakten. Det vindkraftsromantikerna talar tyst om är att vindkraften sedan begynnelsen och fortfarande är subventionerad.

Detta genom elcertifikaten och nu även genom de PPA-kontrakten (Power Purchase Agreements), som är fasta prisavtal med ett garanterat pris. Finansiärer och investerare kräver dessa avtal innan en utbyggnad påbörjas och garanteras därmed en stabil och säker avkastning. Notan för detta hamnar naturligtvis på elkonsumenternas räkningar.

Med MP och C som pådrivare överväger nu regeringen att bygga mera havsbaserad vindkraft. Något som är väsentligt dyrare än att bygga på land. I rättvisans namn ska dock sägas att det blåser mera till havs och utbytet blir något bättre. Dock inte utan subventioner. I energiöverenskommelsen från 2016 (M och KD hoppade av 2019) står att ”anslutningsavgifterna för havsbaserad vindkraft bör slopas”. 

Om detta realiseras tyder beräkningar på att det i ett längre perspektiv kommer att kosta oss medborgare inemot 100 miljarder kronor. Vidare står att ”elcertifikatsystemet skall förlängas och utökas med 18 TWh till 2030”. Beräknad kostnad inemot 40 miljarder.

Naturligtvis nämns inga belopp i energiöverenskommelsen. Man får osökt tanken att detta medvetet har mörkats då det naturligtvis är högst kontroversiellt. Medborgarna kommer förmodligen att baxna när de blir varse detta.