Svar

"Inte rimligt att så många enhetschefer slutat" NT 19/1

När vi läste insändaren reagerade jag och mina kollegor på att den lika gärna skulle ha kunnat vara skriven av någon av oss som jobbar på golvet. Igenkänningen är total. 

Management by fear och ständiga hot från chefen är vardagsmat på flera av kommunens enheter. Cheferna vill härska och söndra och ser till att skaffa sig ett par angivare och skapar därmed splittring i personalgruppen.
Den som på något vis opponerar sig eller inte är tillräckligt inställsam är lätt utbytbar, blir mer eller mindre tvingad att säga upp sig eller blir omplacerad. Det spelar ingen roll hur bra man utför sitt jobb eller hur omtyckt man är av brukarna, den chefen tycker är obekväm ska bort. 

Man är inte längre rädd om att få behålla personal med utbildning och lång erfarenhet. Man är inte mån om sin personal alls och det resulterar i att medarbetarna söker sig bort och man tappar mångårig kompetens. Istället tillsvidareanställer man personer helt utan utbildning som kanske inte ens har ett intresse av själva arbetet. 

Det är också många som går i pension i förtid eller säger upp sig och söker sig till grannkommunerna där lönerna är betydligt högre. 
Eftersom de flesta inte törs skriva arbetsskadeanmälningar av rädsla för repressalier kan detta fortgå i all evighet.
Folk tror inte att det kan vara så här illa ställt inom kommunen, men tyvärr är det ett faktum på flera enheter. Hur långt ska det behöva gå innan någon tar oss på allvar?