Apropå
"Martin Sjölander: Så stor är Söderköpingbornas skuld" NT 15/3
Nyligen var det tydligt en artikel i NT att ”ekonomi går före allt”. Framtidens barn ska inte behöva städa i våra skulder, eller något sånt. En fin tanke, absolut, men väldigt svår att förstå om framtidens barn inte kan räkna, läsa, skriva eller om dagens gamla ska få leva i total misär istället.
I onsdags publicerades i tidningen en artikel om varslen där kommunstyrelsens ordförande i Söderköping Martin Sjölander säger att varslen ska vara klara till sommarsemestern. Det är om cirka tre månader. Bara att gå igenom alla LAS- listor kommer att ta mer än tre månader, att innan dess låta genomlysa verksamheter kommer inte att gå fort om det inte ska bli ännu mera fel. Att tvinga verksamheter till totala genomlysningar på en månad kommer leda till stora och mycket kostsamma fel.
För fel är allt detta!
Besparingarna som Martin Sjölander så hett eftertraktar kommer inte att kunna genomföras i den takt som önskas vilket kommer påverka kommunens besparingstakt för året. Detta är inget konstigt för oss som går på golvet men för Martin Sjölander verkar det vara helt främmande. Det i sig är skrämmande.
Kommunstyrelsens ordförande leder just nu en sprint som borde ha planerats som ett maraton och de som kommer att få betala priset för detta är kommuninvånarna. Men det är som vanligt i Söderköpings kommun. Först inte se, sedan panik och sedan ordna i panik så att det bli ännu mera fel.
Det har vi varit med om förut. Tragiskt och sorgligt är det. Fina verksamheter rivs ner i en hast, personal slutar. Saker som tagit åratal att bygga upp rivs ner över en natt. Det byggs inte upp över en natt.
Hurska kommunens lagstadgade skyldigheter för alla delar av välfärden uppfyllas?
Hur ska vi vara en attraktiv boendekommun (det är ledordet) om vi inte erbjuder fullgod service?
Hur ska alla kommunens invånare, oavsett ålder, känna sig inkluderade?
Hur ska det psykiska ohälsotalet hanteras? Det som kommer att öka och därmed dra med sig kommunens ekonomi i fallet i form av fler långtidssjukskrivna, hemmasittande ungdomar med mera (alla dyra saker för en kommun)?
Hur ska den ökande andelen arbetslösa och därmed minskade skatteunderlaget hanteras? (Eller ska bara personer som inte bor i kommunen sägas upp?) Hur ska de ökande ohälsotalen som kommer till följd av denna arbetslöshet hanteras?