Apropå
"Förskolan måste rivas - hittar inga andra lokaler" NT 12/2
Det är inget jag valt men heller inte något jag egentligen har ett problem med att göra så länge som pengarna går till något vettigt. På det sättet kan man vara ganska pragmatisk, framförallt gällande kommunpolitik. Det handlar om att skapa förutsättningar för folk utifrån förutsättningarna för området - vad det sedan innebär konkret är öppet att diskutera.
Däremot finns det pliktetiskt vissa röda linjer man måste förhålla sig till. Det handlar om saker som är ens skyldighet att inte acceptera, helt enkelt därför att motsatsen, det vill säga att inte agera, normaliserar sådant som vi inte kan känna en stolthet kring. Ofta handlar det om till exempel människovärde utifrån att man ska få lov att vara den man är eller att den lilla människan har rättigheter trots att den inte kan tillvarata sina intressen. Att inte agera är som att stå på skolgården utan att säga ifrån.
Kommunledningen står inte över samhällets värderingar utan äger precis som alla andra sina handlingar - det är grunden för idén om handling och konsekvens. Att inte skriva den här insändaren innebär att normalisera att mina skattepengar används till att godkänna något jag aldrig kan acceptera. Kommunen har själv skapat problemet och äger ansvar för konsekvensen.
Nu tycks dock kommunen istället för att ta ansvar utnyttja sin ekonomiska särställning gentemot ett kooperativ - i förlängningen små barn och deras familjer. Jag accepterar inte att mina pengar används vare sig till utpressning eller att kommunen ska få lov att stå över etiska principer. Punkt.