Det behövs lindrande insatser som skingrar ensamheten

Läste med förväntan lördagens insändare om en 70+-ares vardag. Tyvärr blev jag besviken eftersom det handlade mest om ett par och deras långpromenader.

Pandemin kommer att få långvariga följder inte minst psykiskt, skriver signaturen Ensamboende 75+-are.

Pandemin kommer att få långvariga följder inte minst psykiskt, skriver signaturen Ensamboende 75+-are.

Foto: Henrik Holmberg / TT

Insändare2021-03-24 17:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Apropå

"Ur en 70+ares vardag i coronatider" NT 20/3

Jag förstår deras reaktioner - men om vardagen för pensionärer i coronatider var det nästan inget sagt. De kan alltså ta långa promenader vilket förstås är bra för alla. De har väl också delad ekonomi till skillnad mot ensamboende.
Min rapport från en 75+-ares vardag är inte lika idyllisk. Att vara helt ensam dygnet runt, ingen att prata med, kommentera dagens tidning eller tv-program med och hoppas, hoppas på ett slut på detta allt tristare liv är betydligt värre. Inga detaljer i övrigt, men mitt liv delas av många som lever ensamma i isolering vet vad jag menar. 
Pandemin kommer att få långvariga följder inte minst psykiskt. 

Men idylliska skildringar gör ingenting för att skapa förståelse för detta - lindrande hjälpinsatser behövs och alla som har det bättre kan göra en insats.