Martin Tollén och Julie Tran i Regionstyret säger att vi som bor efter Skärblackavägen och blivit utan bussar bör använda samåkningsappar för att lösa resandet. Men att samåka genom att utnyttja tomma platser i skolskjutsar eller de tolv tomma bussar om dagen som kör fram och tillbaka efter vägen som är ”Ej i trafik”, där tar det stopp.
Vår son som nu praoar i Skärblacka men annars går i skola i Norrköping får inte resa med de skolskjutsar som åker dit trots att det finns plats på dem. De är upphandlade endast för de elever som har skolskjuts och kan inte användas för andra resande. Och då är han ändå en skolelev.
Det är oerhört tråkigt att det är vi som privatpersoner som får betala när Regionen och Kommunen inte kan samarbeta och göra saker i rätt ordning. Vi har nästan inga bussar, vi har ingen cykelbana trots att vi bor längs en väg som enligt Trafikverket är till för bilister och inte lämplig för cyklister, det finns inga cykelställ vid hållplatser som sommartid går att nå via grusvägar utan man hänvisas till att lägga cykeln i diket.
Vår yngsta son har tagit moppekort och planerar att köpa en EPA men när väl det är gjort, var är pendlarparkeringarna?
Vi längs Skärblackavägen fick information två månader i förväg för att ställa om från bra bussförbindelser till inga bussar alls över sommaren och nu sedan skolstart ett minst sagt undermåligt utbud.
Hur lång tid ska ni politiker behöva ha på er för att hantera de konsekvenser era beslut har orsakat?