För så länge som det finns uppenbara skillnader i arbetsvillkor, förutsättningar och lön som är beroende av vilket kön du har är den internationella kvinnodagen lika viktig som provocerande.
Ojämlikheten tar sig många uttryck och genomsyrar alla lager av vårt samhälle. Arbetslivet är långt ifrån undantaget. Här syns skillnaderna tydligt i löner, arbetsmiljö, möjligheten till inflytande och sjuktal. En fråga som på ett mycket påtagligt sätt påverkar hälsa och ekonomi och som är tydligt kopplad till klass och kön är karensavdraget.
Kommunal har under en lång tid pekat på karensavdragets konsekvenser och krävt att det ska avskaffas. Bakgrunden är förstås att ett arbete i välfärden innebär en ökad risk för att utsättas för smitta samtidigt som arbetets natur gör att du inte kan jobba från hemmet.
Det är heller ingen hemlighet att kvinnor i större utsträckning är sjukskrivna. Kollar vi på antal sjukskrivningsdagar per förvärvsarbetande är siffran dubbelt så hög för kvinnor som för män.
Det finns många förklaringar till att sjuktalen ser ut som de gör, men kanske framförallt brister i arbetsmiljön, en konstant underbemanning och att de som arbetar inom kontaktnära yrken inom vård och omsorg löper en hög risk att smittas i arbetet. Att avskaffa karensavdraget löser inte de problem som gör att kvinnor inom vård och omsorg blir sjuka av jobbet. Men det är en konkret åtgärd som tar oss i rätt riktning.
Politiken har erkänt avigsidan med karensavdraget: att människor får välja mellan att gå sjuka till jobbet eller att få en ekonomi som inte går ihop. Det här skapar en olycklig situation där många medlemmar tvingas välja mellan två dåliga alternativ. Under pandemin togs steg för att temporärt avskaffa detta orättvisa system. Nu är det dags att ta nästa steg och avskaffa karensen för gott.