Ja, han har en poäng där, sa Bettan. Å så smart att skylla på smålänningarna nu när segregationen ökar med friskolor och ökade inkomstklyftor.
Men du, ska vi inte ta med Per så blir vi tre på kontoret, föreslår Krister.
Den mesproppen, muttrade Bettan. Han är ju så liberal och för övrigt en sån där liten treprocentare.
Nåja, tänkte Krister du är ju knappast mer än en femprocentare själv. Till Bettan sa han att några av deras polare fick väl hjälpa Per in i värmen.
Så satt nu de tre musketörerna i väntrummet utanför kontoret. Nu är vi nära, säger Krister, men utan hjälp kommer vi inte in. Vi får höra med Åke vad han kan göra.
Men lovade inte du din moster från Närke att inte umgås med honom, undrade Bettan.
Det var då det, man har väl läst sin Machiavelli, svarar Krister.
Vem är det viskar Per till Bettan. Förmodligen någon influenser viskar Bettan tillbaka.
Till Krister säger Per; men han gillar mig lika lite som skogsmulle.
Skogsmulle är det väl ingen som gillar, säger Krister, hen vill ju bara plocka skräp och vara präktig. Vad Åke tycker om dig ska du inte bry dig om. När vi kommer in på kontoret ska du få en jättefin stol. Mullestolen sätter vi hos Bettan så hon inte börjar yra om att plocka skräp utan gör som Bettan säger. Gamla Bettan kan man lita på, hon gör inget som hotar vinsterna hos förorenarna.
Nå Åke, kan du hjälpa oss så att vi kommer in på kontoret, det är väl i alla fall bättre att vi sitter där än att Andersonskan och Mulle får styra?
Inga problem, ni får sitta på kontoret men jag styr och ni håller med mig och säger att det här är vi ense om.
Jaha och vad är vi ense om då Åke?
Att vi vanliga människor ska vara rädda nu, börjar Åke, för Ryssland, gängen och smålänningarna.
Vet ni hur många som dödades av gängen förra året?
Ja, det är väl ungefär lika många som dödades i arbetsplatsolyckor, säger Per.
Då blixtrar det till i ögonen på Bettan. Du kan väl inte skrämma folk för att gå till jobbet. Vi ska inte jaga byggherrarna.
Lugn nu, säger Åke, folk vill höra att det är smålänningarna fel, tänk bara på hur Nils satte sig upp mot Gustav.
Gustav gjorde ju Sverige till en diktatur, invände Per, det är väl klart att det blev uppror.’
Måste han vara med, undrade Åke, Gustav är ju en svensk symbol och Nils var smålänning. Nä Per, Gustav ska vi hylla.
På tal om det Bettan, fyllde Åke i. Inget tal om han Samariten i boken du jämt läser, nu gäller hårda tag.
Nja, sa Bettan, det är klart att han inte skulle vara barmhärtig, givetvis skulle han anmält den sjuke till romarna så att han kunde förvisats till Småland.
Några frågor? undrade Åke.
Ja, mumlade Per, hur gör vi med koldioxiden?
Vi ökar förstås utsläppen, det gäller att ha två tankar i huvudet samtidigt svarar Krister. Då kan vi minska den sen och då behöver den minskas ännu mer. Folk blir glada om bensinen är billig och kärnkraft hjälper mot allt. Visserligen dyr och långt fram i tiden, men så länge så skräms vi med smålänningarna och mullepartiet, det går hem.
Vi kanske ska förbjuda ostkaka, säger Åke, det är väl en småländsk symbol?
Jaha här sitter vi nu på kontoret alla tre. Hur har det gått tycker ni undrar Bettan, bra va?
Jodå, säger Krister, men ser inte glad ut.
Men vi sitter ju här, säger Bettan, det var ju det vi ville.
Men Åke har ju blitt ännu starkare och vi har blitt svagare, funderar Krister, men visst är det fint att vara chef, även om Åke styr.