Jag vill bestämt hävda att Ostlänken behövs. Argumenten som jag ser det är följande:
- Kapaciteten på nuvarande järnväg är inte tillräcklig. Det är långtifrån optimalt att gods- och olika sorters persontrafik ska samsas på samma banor. Trafiken ökar kontinuerligt och man kan bara uppgradera till en viss gräns. Till slut når man den punkt där nya banor är det enda rimliga alternativet. Om vi inte är där nu så är vi åtminstone nära.
- Ett byggprojekt i Ostlänkens storlek att gör att ingrepp på naturen längs den kommande sträckan är ofrånkomliga. Med god planering kan dessa minimeras, vilket jag förutsätter att man har för avsikt att göra. Dessutom kommer naturen så att säga alltid tillbaka. Efter en tid blir de flesta såren i naturen dolda av vegetation och mylla och kommer då inte längre att märkas särskilt mycket.
- Kostnaderna för femton mil helt ny järnväg är höga men å andra sidan får vi en helt ny infrastruktur för decennier, förmodligen i över hundra år. Utslaget på denna tid blir kostnaderna rimliga. En stor del av dessa utgifter kommer också tillbaka till staten i form av skatteintäkter.
- Naturligtvis ska kostnaderna debatteras och det är fullt rimligt att ställa dem mot andra behov i samhället, exempelvis vård, skola och omsorg. Det finns dock andra utgiftsposter som är mer berättigade att ifrågasätta än de för Ostlänken. Avgifterna till EU, en växande myndighetsapparat, nivån på biståndet och bidragsdjungeln kunde vara bra exempel.
- …för Ostlänken kommer inte att bli något ”prestigeprojekt” som vissa vill hävda, en lyxjärnväg för ett fåtal. Likadana argument framfördes när X2000 introducerades för trettio år sedan men hur blev det sedan? Hur stor är andelen ”vanligt folk” på ett X2000 idag? Och hur många av dagens tågresenärer längtar tillbaka till Intercitytågen som tog fem timmar på sig ner till Malmö jämfört med dagens tre timmar och 15 minuter?
- Nere på kontinenten byggs höghastighetsbanor i en rad länder så där ser man tydligen dess fördelar. Varför skulle situationen vara annorlunda i Sverige?
- Tidsvinsterna rättfärdigar inte kostnaderna för Ostlänken, brukar vara ett vanligt argument men det beror förstås på vem man frågar. Om en arbetspendlare sparar in femton minuter på varje resa till Stockholm kan man enkelt räkna på vilket utslag det ger på ett år. 30 minuter om dagen gånger 200 arbetsdagar ger 100 timmar i tidsvinst. Tid som man kan använda till att umgås med familj och barn istället för att sitta på ett tåg. Multiplicera detta med antalet arbetspendlare och övriga resenärer och tidsvinsterna blir ofantliga. Varje insparad minut är således viktig.
- Slutligen innebär den nya järnvägen fantastiska möjligheter för Norrköping att utvecklas som stad.
Så visst behövs Ostlänken och en vidare Europakorridor ner mot kontinenten. Upphäv beslutet om en maxhastighet på 250 kilometer i timmen och bygg för 320 kilometer i timmen medans chansen ännu finns.