Börjar snart och få nog, om jag inte kanske redan är där? Människor runt mig och på orten där jag bor är förstås av olika slag. En del vet bättre en del andra vet ingenting eller vågar inte säga ifrån. Men ändå hängivna bessewizzrar och ja-sägare.
Men som överskriften med fet stil säger så lyser civilkuragen med sin frånvaro. Man behöver inte alltid säga vad man tycker eller tänker men ibland kan det vara nödvändigt.
Har hela mitt liv stått upp för mina åsikter om mycket och speciellt negativt beteende ute i det offentliga rummet där vi alla ska samsas. Har bott och levat på fler platser än många och speciellt nu på orten där jag nu bor märker jag fördomsfulla och inskränkta åsikter om min härkomst och även annat dumt. Ska väl i rimlighetens namn stå över det men får nog ibland och säger nog dumma saker men inte alltid har jag fått höra i efterhand. Fler än jag trodde håller med mig i sak.
Hyfs är väl det jag sätter främst och det ser jag mer sällan inte bara där jag bor utan ofta på andra platser också. Det kallas Civilkurage när man påpekar uppenbara felaktigheter hos människor som jag möter. Jag tror svensken inte vill stöta sig och är många gånger en ja-sägare och besserwizzrar. Jag drar nu inte alla över en kam för det finns även snälla och bra människor bland oss. Men det som stör mig är de andra som tror sig leva i livets centrum och tror sig vara bäst och ej antastbara.
Läste en vetenskaplig undersökning om människan att vi människor gärna vill framstå i bättre dager än vi oftast är. Vi säger alltså att vi är bra men aldrig dålig. Har jag gjort fel så erkänner jag det meddetsamma. Det är ett bra sätt tycker jag och det fick jag lära mig långt tillbaka. Har jag gjort fel så vet jag oftast det.
Jag är inte bättre än någon annan men vill gärna påpeka detta faktum som säkert många av medmänniskor därute känner till.