Frågan om bygglovet för bygget av ett islamiskt kulturcentrum vid Skarphagsleden har av Sverigedemokraterna, glatt påhejade av Hans Kindstrand, tagits som ursäkt för en diskussion om värdegrunder och demokrati. Men bygglov handlar aldrig om vad vi tycker om de åsikter som kan komma att framföras i byggnaden, bygglov handlar om tillämpning av Plan- och bygglagen. Att begära en folkomröstning om ett bygglov är bara ett svepskäl för mörkare syften.
Jag har ingen som helst sympati för teokrati men i en demokrati måste man också tåla att även odemokratiska röster får höras, sedan får folket förhålla sig till hur man tar till sig budskapet. Ser man tillbaka på vår svenska kyrkas historia ser man att försvaret för demokrati och mänskliga rättigheter inte alltid varit det utmärkande draget i kyrkans arbete, men idag står dessa goda värden högt i kurs kyrkans förkunnelse.
Till skillnad från Kindstrand tycker jag inte att tänkande är en obehaglig syssla. Tvärtom, få saker ger mig sådan tillfredsställelse som att pröva olika tankar emot varandra och låta processerna gå vidare. Det är kanske därför Kindstrand och jag kommer fram till så olika slutsatser.