Lars Stjernkvist vill inte höja lönerna för förskollärare inom Norrköpings Kommun, han motiverar detta genom att hänvisa till att kommunen istället har satsat på en bra arbetsmiljö. I sin tur ska denna arbetsmiljö kompensera för de låga lönerna (NT 14/4).
Jag studerar till förskollärare och är bosatt i Norrköping. Jag har verksamhetsförlagd utbildning genom min utbildning samt arbetar via vikariebanken inom Norrköpings Kommun. Genom mina erfarenheter ute på fältet vill jag påpeka att denna goda arbetsmiljö inte existerar.
Min uppfattning är att förskoleverksamheten ofta bedrivs i gamla slitna små lokaler eller i tillfälliga baracker. Barngrupperna är stora och det är brist på utbildad personal. Min upplevelse är att pedagogerna känner sig stressade och maktlösa. I stora barngrupper går mer tid åt till konfliktlösning än pedagogiskt lärande. Detta lärande som ska ske enligt förskolans läroplan. Jag har varit på förskolor som saknar rutiner samt haft fler vikarier än ordinarie personal på plats. Detta strider mot Skolverkets riktlinjer om att förskolans ska erbjuda barn trygghet. För små barn är anknytning a och o om de ska uppleva trygghet i sin vardag på förskolan. Hur ska denna anknytning ha möjlighet att äga rum i stora barngrupper och med personal som går på knäna?
De flesta pedagoger jag träffat vill så mycket mer men arbetsmiljön får dem att vantrivas på sitt arbete. Till detta har de låga löner. På universitetet pratar de flesta om att dem kommer söka arbete via annan kommun efter utbildningen på grund av Norrköpings låga löner. Efter 3,5 år på universitetet med studielån är utbildade förskollärare värda en bra lön. En lön som motiverar förskollärare att planera och genomföra en god pedagogisk verksamhet. En lön som driver förskollärare att söka arbete inom Norrköpings Kommun. Jag vill se en bättre arbetsmiljö som främjar välmående och en trygg vardag på förskolan. I en bra arbetsmiljö ska bra löner vara en självklarhet.