Blir rädd, förtvivlad och ledsen. Vart är vi på väg? Är också rädd att jag ska sluta reagera. Varje dag är det inte bara en utan oftast fler incidenter kopplade till den pågående gängkriminaliteten.
Hur länge ska vi behöva uppleva att någon eller några varje dag mister sitt liv eller berövas sin frihet på grund av oro för dennes egen säkerhet eller andras. Våra regeringar har på olika sätt tryckt på insatser som ska vända våldsvågen men vi behöver större, tidigare och fler insatser. Vi behöver också vara fler som är delaktiga.
Polismästare Carin Götblad har återigen varit i media och uttryckt sig klokt med en tydlig klarhet. Hon poängterar att vi alla behöver hjälpas åt och alla kan göra någonting. Vi behöver arbeta på bred front och börja tidigt, redan på förskolan och med ett aktivt föräldrastödjande.
Jag håller fullständigt med i detta. Som socionom kopplad till förskolan har jag genom åren mött många familjer med varierande livserfarenheter. Föräldrarollen är idag komplex och vi behöver måna om att ha ett öppet klimat där vi pratar och hjälps åt i frågor som rör föräldrarollen och andra familjefrågor. De sammanhang vi alla finns i både som vuxna och barn är ibland mycket utmanande vilket gör att vi behöver prata om det och agera tidigt.
Vi behöver sätta ord på risker som finns och möta familjer i olika sammanhang med ett tvärprofessionellt arbete. Vi behöver möta familjer på öppna förskolor och familjecentraler.
Vi behöver redan i förskolan och skolan skapa hållbara relationer med våra familjer där vi också talar om när vi känner oro redan i ”bekymmerstadiet” och att vi vill arbeta tillsammans för barnens bästa. Jag känner utifrån detta en oro när det inte satsas mer i vår kommun på kompetenser som min.