Om nyttan med vardaglig motion, om behovet av ökad cykling för ett hållbart resande och en levande stad eller för den delen en attraktiv fritid.
Men varför ser vi då hur cykelsatsningar hamnar i skymundan? Varför tillåts uteserveringar uppta cykelbanor? Varför asfalteras ingrepp i gång- och cykelbanor inte igen efter arbete lika snabbt som bilvägar?
Naturskyddsföreningen Norrköping och Cykelfrämjandet Östergötland vill göra gemensam sak och lyfta upp frågan från de goda intentionernas skrivbordslådor och upp till handlingskraftens nävar. För att göra det måste vi skärskåda de normer som råder i samhället i allmänhet och trafiken i synnerhet.
Trafikmaktordningen är en hierarki bland trafikslag, med bilisten i toppen och kollektivtrafiken, fotgängare och cyklister i botten, och kan ta sig uttryck i att dessa transportsätt fördelas olika mycket resurser och plats. Med bilisten, i en outmanad och för den, självklar plats överst i trafikmaktordningen får vi ett samhälle byggt på automobilitet. En värld där våra liv i alltför stor utsträckning styrs av bilen.
Ett samhälle byggt på automobilitet är inte bara skadligt ur ett miljömässigt, folkhälso- och utrymmesperspektiv, det leder även till ekonomisk och social segregering. Dessutom göder det en idé om att vissa trafikanter, läs bilister, är mer värda och med det märkliga attityder bland dem. Genom att belysa problemen med dagens trafikhierarki och skissa på ett annat sätt att planera och hantera mobilitet vet vi att vi bygger ett attraktivt Norrköping för framtiden.
Ett Norrköping där vi gör verkstad av de framsynta principerna i kommunens nya Trafikstrategi, och prioriterar transportslagen med gångtrafik först, följt av cykeltrafik, kollektivtrafik och med biltrafiken sist.