Brevet handlar om vår pappa som inte längre finns kvar hos oss. Trots att han hade världens bästa sköterska, vår mamma, och hjälp av oss barn i alla kontakter, kände vi alla vilket otroligt lidande han fick utstå för att vården inte fungerar.
Vårdcentralen och hemsjukvården är de som brister, även om de ska samarbeta fungerar det inte i praktiken.
När det gäller vårdcentralen hade de ingen aning om att det fanns ett mobilt team som kunde vaccinera mot covid-19, utan det fick vi tala om för dem. De påtalade att man som anhörig skulle vara försiktig när man besökte sina äldre på grund av corona, men själva kom de hem och tog spruta utan handskar och munskydd.
Ringde man dem på morgonen ringde de ofta på eftermiddagen för de hade ont om folk, flertalet gånger ringde de inte upp alls. Läkaren satte pappa på palliativ vård utan att först träffat honom, informerade inte vidare vilket medförde att han inte fick rätt vård, eller ingen vård alls.
När pappa sattes på palliativ vård skulle han tillhöra hemsjukvården, trodde då att nu får pappa bra vård, men icke. Pappa skulle de besöka en gång i månaden, blev det sämre skulle vi ringa. När han blev sämre ringde vi då deras jour, fick svaret att de skulle försöka komma, fick till slut säga att kommer de inte ringer jag en ambulans. Men fick då svaret att det ska man inte göra. Helt otroligt. Är man inte värd något längre och ska man plågas medan man väntar på att bli ännu sämre?
Jouren kom och gjorde inget, sa att pappa kommer blir sämre och nu är det helg då händer inget och man får ingen hjälp. Men det är ju skrämmande en jour som inte vet något om pappa och inte heller gör något. På vår fråga vad vi gör om han blir ännu sämre fick vi svaret att då ringa ambulans. Hur mycket sämre menade man? Var det inte tillräckligt? Han skulle tillbaka och läsa papper, ingen återkoppling alls efter detta. Två dagar senare kallade vi på ambulans då visade blodtrycket 70/50, dagen därpå somnade pappa in.
När jag ringde hemsjukvården och meddelade sa den som svara att hon skulle meddela sina kollegor, inget annat. Inget beklaga sorgen, pappa var inget värd, bara en i mängden.