Hela året är ett PR-jippo för monarkin, och både politiker och massmedia spelar med.
Jubileumsyran har till och med fått kungahuset att på sin hemsida hävda att det är Sverige som fyller 500 år och att nuvarande kungen är den som suttit allra längst på tronen. Men Sverige fanns ju redan under medeltiden och Magnus Eriksson, som avskaffade träldomen och införde gemensam lag för hela landet, var kung i över 55 år. Först den 9 februari 2029 kan nuvarande kungen slå honom med en dag.
Demokrati och monarki är varandras motsatser. Demokrati bygger på alla människors lika värde medan monarki tvärtom bygger på att vissa människor har särskilda privilegier, såsom exklusiv rätt att kunna bli Sveriges statschef. Här är det inte som i exempelvis Finland, Island och Frankrike, där alla medborgare regelbundet får både välja statschef och själva kandidera.
Att fåfängan inför det kungliga är starkare än demokratipatoset hos svenskarna och deras makthavare, visar sig i att ingen uppmärksammar årets verkligt stora demokratijubileum: 300-årsminnet av frihetstidens riksdagsordning 1723. I denna grundlagsreglerades för första gången demokratiska val till Sveriges riksdag: "Allmogen i varje härad väljer sin riksdagsman, varvid dem fritt val lämnas bör utan någon annans intrång." Det var till och med mer långtgående än dagens valsystem, där partierna kraftigt begränsar väljarnas fria val.
Under frihetstiden, mellan det karolinska och gustavianska kungliga enväldet, framträder Sverige som ett av 1700-talets allra mest demokratiska länder. Det var första gången som riksdagens beslutsmakt överordnades monarkens. Kungen ersattes till och med av en namnstämpel för att underteckna statens beslut.
Låt oss i år fira demokratin 300 år i stället för monarkin 500 år.