Allt kopplat till inflationen och den svenska kronans värde i förhållande till omvärlden. Reportrar är ute på stan och frågar folket om vad dom tror etcetera. Allt knutet till att 3,5 miljoner svenskar bor i eget, i de flesta fall högbelånat, boende som villaboende och bostadsrätter. Skälet är givetvis att en räntesänkning ger lägre boendekostnad.

Så kom en sänkning av styrräntan med hela 0.25 procent. De belånade jublade. De icke skuldsatta får en sänkning av sina inlåningsräntor och jublade inte alls. Något som medierna överhuvudtaget inte berört. Storbankerna är ju rädda om sina helt oanständiga vinster som det så kallade räntenettot skapar, skillnaden mellan inlåningsräntor och utlåningsräntor. Sparsamhet lönar sig dåligt. Skulder premieras via skattesystemet.

Två miljoner svenskar bor i hyresrätt och har under året fått vidkännas mycket kraftiga hyreshöjningar. Denna boendeform innebär inga hyressänkningar om den omtalade styrräntan sänks om nu någon till äventyrs trodde detta. Om detta talas det inte överhuvudtaget. Tvärtom ligger hotet om ännu högre hyreshöjningar som en blöt filt över hyresgästerna. Man kan och borde diskutera rättvisan i detta med hänvisning till att boende är en så grundläggande social del i livet.

Inget politiskt parti vågar diskutera det rättvisa i att ränteavdraget för skuldräntan på boendelånet är avdragsgill i självdeklarationen. Ett ränteavdrag som kan liknas vid en statlig subvention till eget boende med 30 procent intill en räntekostnad på 100 000 kr och därefter 21 procent. 

I deklarationstider lanseras detta nästan som en ’lotterivinst’ med pengar tillbaka på skatten. Något som med nuvarande mångåriga system inte ger de två miljoner hyresgäster som bor i hyresrätt ett öre.

Orsaken till varför de politiska partierna ej vågar röra frågan är naturligtvis att de tror att det vore politiskt självmord att göra det. Men trots det. Är detta system rättvist för ett jämlikt boende? 

Sverige är ett av världens mest skuldsatta länder. Låneinstituten från storbanker till små nischbanker "skär guld med tälgkniv". Givetvis är ränteavdragen med 30 procent för skuldräntor en av orsakerna till detta. Ränteskulder på lån som ofta även utöver boende går till ren konsumtion med allt från bilinköp, semesterresor till kapitalvaror. 

Är det inte dags att ifrågasätta och diskutera detta avdragssystem som faktiskt skapar många problem och ojämlikheter i vårt samhälle? Den stora ökningen av antalet ärenden hos kronofogdemyndigheten pekar bland annat på detta.