Den är målad av amatörkonstnären Erik Larsson (1900–1990) och är en noggrann reproduktion av en gravyr från 1706 i planschverket ”Suecia antiqua et hodierna”. Jag valde tavlan som omslag till min kommande bok ”Staden vid Strömmen. Berättelser ur Norrköpings historia”.
Men för att få använda målningen måste jag betala 1 250 kronor till Stadsmuseet – en ”avgift för fotografering av föremål/verk” och som godkänts av Kultur- och fritidsnämnden. Det blir ytterligare en utgiftspost i bokproduktionen, men det jag mest undrar över är vad jag egentligen betalar för.
Museet hade inte något foto på tavlan som jag kunde använda utan jag var tvungen att bekosta en egen fotograf som fotograferade av den. Tavlan kunde inte flyttas från utställningen och framför den stod en stor docka, så fotojobbet blev komplicerat. Museet visste inte heller vem konstnären var, det fick jag själv ta reda på för att kunna klara ut upphovsrätten.
Är det verkligen rimligt att Norrköpings Stadsmuseum tar betalt på det här sättet? Hur har kultur- och fritidsnämnden resonerat kring taxan? Ett av Stadsmuseets uppdrag är ju att förmedla det lokala kulturarvet och då skulle man kunna tänka sig att det i stället underlättar för kulturarbetare som gör detsamma. Och det är länge sedan museet självt gav ut böcker om Norrköpings historia – så varför göra det ekonomiskt svårare för dem som faktiskt gör det? Vill verkligen Norrköpings kommun att det ska kosta att förmedla det lokala kulturarvet och att berätta stadens historia?
Peter Kristensson
Svar direkt
Peter Kristensson ställer frågan om vad han betalar för. Frågan är relevant och intressant. Det finns som bekant inga fria luncher, det är alltid någon som ska betala.
Kultur- och fritidsnämnden har ett uppdrag att samla in och bevara. Allt det som vår gemensamma historia har skapat och skapar alltjämt. Ett gigantiskt uppdrag som vi varje år avsätter en ansenlig summa pengar till och som vi skulle vilja göra mer. Stadsmuseet som är ansvarig har också ett uppdrag att åskådliggöra Norrköpings historia och blev uppmärksammad för sitt fina arbete med att bli Årets museum i Sverige nu i år. En kvalitetsstämpel som gläder.
I den bästa av världar finns det tid för allt och inga prioriteringar behövs. Så ser det inte ut. Stadsmuseet behöver ha ersättning för sitt merarbete, antingen genom höjda anslag eller debitering av kund. Efter snart fyra år med ett krympt anslag från kommunfullmäktige ser jag inte att vi har utrymme för en högre servicenivå.
Med det sagt, det är viktigt att vi alltid ser över våra riktlinjer och förhåller oss till en aktuell verklighet. Frågan kommer att aktualiseras och riktlinjer revideras. Intill dess så äger Stadsmuseet rätten att debitera för tjänster utifrån det reglemente som nu gäller.
Olle Johansson, (S), ordförande kultur- och fritidsnämnden