Att de yngre barnen inte äter soppa kan jag ha en viss förståelse för men varför erbjuder man något så gott som pannkakor till de som ej äter soppa? Gårdagens händelse fick mig att gå tillbaka till min egen minnesbank och tänka på en hädelse som utspelade sig i en matsituation på en förskola jag befann mig på.
Denna dag serveras det korv och pasta från ett av kommunens skolkök. Då korv är en maträtt som många barn i barngruppen tycker mycket om är det glada miner när barnen ser maten på bordet. Lyckan hos ett av barnen (som ej äter fläsk/kött) övergår strax i besvikelse som resulterar i skrik och gråt när pedagogerna serverar barnet den mat som skolköket tillagat åt de barn som inte äter kött/fläsk, nämligen stuvad blomkål.
Barnet vill inte ha stuvad blomkål utan hen vill ha korv precis som de flesta andra barn i matsalen.
Exemplet ovan är inte något unikt utan detta är något som både mina kollegor och studiekamrater upplevt på fler förskolor i kommunen. Skolverket (2021) menar att måltiden ska användas som ett pedagogiskt verktyg men vad lär sig barnet av denna situation? Rent krasst kan situationen användas för att få till ett samtal kring vad som äts i vissa kulturer men det skulle snarare visa på att de som ”sticker ut” blir annorlunda behandlade.
Hur svårt ska det vara att servera likvärdig mat för alla? En vegetarisk korv är väl inte för mycket begärt?