Svar på ”Normer påverkar de val pojkar och flickor gör” (30/3):
Centerkvinnornas ordförande i Sverige, Sofia Jarl och Norrköpings d:o Anna Edebo, skriver att ”Om du är man, tillhör du den grupp i samhället som löper störst risk att bidra till sexuella trakasserier på en arbetsplats och som utgör det största hotet för en kvinna i hemmet.” Är det en acceptabel generalisering och gruppering?
Byt ut ”man” mot svart, vit, invandrare, homosexuell eller centerpartist och fundera på om det är rimligt att på det viset skuldbelägga en grupp. Jag tänker inte ta åt mig och känna att jag tillhör en grupp i samhället som begår sexuella övergrepp och utgör ett hot mot kvinnor, bara för att jag är man.
Jag påstår inte för ett ögonblick att övergreppen inte äger rum. Tvärtom har jag tagit del av många sådana berättelser och även aktivt ingripit för att förhindra övergrepp.
Ytterligare en passus väckte min uppmärksamhet. ”Du som man kanske ska ställa dig frågan ’varför känner varje kvinna någon annan kvinna som har blivit utsatt för sexuella övergrepp, medan inte jag som man känner någon man som utsatt en kvinna?’ Statistiken visar tydligt att detta inte går ihop.”
Här blir det väldigt fel, som så ofta när statistik används. Det är helt enkelt inte så att det finns lika många förövare som det finns utsatta. Om jag ställer mig frågan varför jag inte känner någon manlig förövare (men det gör jag) så är det för att de lyckligtvis är mycket färre än offren (men givetvis ändå för många). Centerkvinnornas båda ordförande använder statistik på ett misstänkliggörande men felaktigt sätt.
Michael Danielsson