Apropå
"Därför tycks kriget i Ukraina stå stilla" NT 5/8
Här finns ingen militär verksamhet och inga militära vapen. En idyll mitt i en värld som rustar och där fler och fler soldater står allt närmare varandra. Nu senast längs Natos gräns mot Ryssland och Belarus.
Militär upprustning är nästan aldrig ensidig, den leder oftast till upprustning hos dem vi rustar oss emot som i sin tur kräver ytterligare upprustning. Just nu är vi inne i en sådan rustningsspiral. Mentalt förbereds vi genom att ständigt påminnas hur försämrat vårt säkerhetsläge är trots vårt samarbete med Nato och våra säkerhetsgarantier.
I NT skriver Hans Stigsson ”krig innebär enorm förbrukning av allt från soldater till stridsvagnar och ammunition”. Inte att i krig dör söner och döttrar, barnbarn, gamla och unga. För vem vill förbereda sig för det, då är det bättre att säga att soldater förbrukas.
I en värld som skulle kunna lägga sina resurser på att bekämpa sjukdomar, fattigdom och svält går nu allt större och större resurser till vapen och forskning om allt effektivare vapen. Demokratin är på tillbakagång enligt många bedömare men de militära resurserna ökar såväl i Europa som Asien och Afrika.
Det finns historiska perioder på 1900-talet när förtroendeskapande politik minskade kärnvapenarsenalerna och skapade avspänning. Dit måste vi tillbaka. Ett sätt att göra det tror jag vore att Sverige står utanför Nato. Jag tror att alliansfria länder behövs och fyller en funktion i ett Europa där större och större militära styrkor står mittemot varandra.
Självklart är det inte lätt men riskerna med fler och fler vapen, privatarméer och diktaturer är uppenbara. Sverige skulle kunna vara en röst för nedrustning av såväl kärnvapen som konventionella vapen. Inte delta i en allt våldsammare rustningsspiral. Därför borde vi stå utanför Nato.